Min första kofta #stolt

Som första stora projekt fick jag för mig att sticka en Nanook. Jag impulsköpte garn i en liten affär i Kaunas, Litauen när jag var där med skolan. Dagen innan vi skulle åka hem blev jag rädd att mina 500 gram inte skulle räcka och letade febrilt efter ett projekt på ravelry som garnet kunde passa till. Valet föll ganska snart på Nanook som var ett av de första mönster jag sparade efter att ha gått med på siten.

Om mamma tyckte att jag var knasig som valde att ge mig på den med mitt (fortfarande) korta stick-CV så sa hon åtminstone inte det. Och det gick ju bra! Att det tog tid berodde faktiskt varken på att det var för svårt eller tråkigt, utan snarare på en jobbig vår och alldeles för varm sommar. Med några veckor kvar av augusti så gjorde jag i alla fall en spurt och fick den klar i racerfart. Sen dess har jag använt den en del men inte fått den fotad, förräns jag idag (inspirerad av syfestivalen igår kanske) trotsade förkylningen och släpade ut min kumbo (kusin/sambo) för att försöka få några vettiga kort. Och jaa...kort fick jag ju ;)

Garnet heter Felice och innehåller 80 ull och 20 akryl. Jag är egentligen en akrylhatare av stora mått, men till det trevliga priset 20 kr/hg tycker jag att det var ett ganska schysst val när man ska starta sitt första stora projekt och egentligen inte har en aning om ifall man ens kommer ta sig igenom det. Med facit i hand när koftan blev både klar och fin (om än något smal i ärmarna) skulle jag kanske ha lagt lite mer än en hundring på garnet. Jag tycker fortfarande det är jättefint, lystern är super, men det är inte riktigt snällt mot min hud..

På mässan köpte jag garn till nästa kofta, men det får vänta till en annan dag!
Kram

Frånvarande..

..Kan man minst sagt säga att jag har varit här. Jag har inte gett upp, men det har varit trögt. Inte bara stickningen utan det mesta i mitt liv har varit som sirap. Med undantag av jobb och skola då såklart. I stort sett hela sommaren har ägnats på teliabutiken här i Borås, och lite på motsvarande i Alingsås. Förutom två härliga veckor kring midsommar har jag bara kommit ifrån badjävel-land några få dagar.

Stickningen har blivit lidande och trots att min Nanook inte tog så fruktänsvärt många timmar som jag hade trott på förhand så blev den (konstigt nog) inte klar av att ligga i skåpet. I skrivande stund har den dock varit färdig i nästan två veckor och väntar bara på att fotas, liksom ett annat alster som blev färdigt före helgen. Så länge får ni hålla till godo med en bild på gårdagens kvällsnöje:

Sen en vecka tillbaka är jag med sambo. Kusinen har börjat plugga här i Borås och i väntan på drömlyan delar vi på min etta. Kanske något trångt med två på 30 kvadrat, men jäklar vad mysigt det är med sällskap till frukost, middag och tv-häng. Igår hittade vi världens finaste målarböcker (ja de är för barn) på Akademibokhandeln i stan och bestämde oss kvickt för att ha målarkväll tillsammans med min vän Emma som också gillar pyssel!
Kram

Resa, plugga, sticka och umgås med dem man tycker om

Jag vet att det har gått ett tag sen jag syntes här, men det betyder inte att jag har slutat sticka! Tvärtom så stickar jag på mitt första stora projekt, koftan Nanook, som numera har krage, ok och en hel ärm. Väldigt trevlig stickning som går fortare än jag trodde ändå :)

I övrigt känns det som att livet har sprungit ifrån mig de sista månaderna och allt har gått i ett.

En vecka spenderades i Litauen på fältstudieresa med skolan. 18 tjejer, 11 fabriker på 3 dagar, 1 enorm hantverksmarknad, 1 förstörd väska, 1 busschaufför som tog oss tryggt(?) från ställe till ställe 8 h/dag, 30 godispåsar som delades ut till fabriksguider och 5 nystan garn är en del av resan i siffror. 

Bilden ovan är tagen i en fabrik utanför Kaunas.

Lite garn på väg in i en jaquardvävmaskin med frottéfunktion. Detta är dock bara en bråkdel av alla koner som sitter i maskinen.

En blus som jag produktutvecklat (gjort mönsterförändringar, sytt förstaprov, utvecklat produktionsdokument och uppdaterat produktspecifikation) under ett projektarbete, just denna har en vän till mig sytt. Min är likadan fast i vitt linne/viskos och hänger just nu för bedömning.

En av de två fyrfota grabbar som jag älskar att få komma hem till. Just denna är döpt efter min största idol (roadracingföraren Valentino Rossi), växte om sin storebror för längesen trots att han bara är precis ett år och tycker om att hänga i soffan nästan mer än mig. Det är inte ovanligt att han ligger under soffbordet och sover räv för att kunna stjäla min plats så fort jag reser mig för att hämta en kopp te.

Senaste påhittet på textilhögskolan är grupparbetet Hållbar affärs- och produktutveckling som förenar utbildningarna Modedesign, Textildesign, Designtekniker (mitt område), Textilekonom och Textilingengör. Under uppstarts-workshopen tog vi fram en gunga för barn på tyfondrabbade Filippinerna. Tro det eller ej, men den går att sitta i!

Dessutom har jag hunnit med att ha finbesök av både kusin-syster Thes och bästaste bästisen! Thes hade med gåvor från garnguden (aka Gudmor) men under tiden jag skrivit detta har det hunnit bli väl mörkt för att fota så det får jag visa nästa gång..

Kram!

Nya upptäckter

Jag har upptäckt flätor, eller egentligen har jag ju länge vetat vad det är och på ett ungefär hur man gör dem, men först nu har jag stickat dem själv. Eftersom regel nr 1 man måste följa i livet är "gör det aldrig smidigt" så började jag ju självklart inte med en fläta, utan 10. Två varianter, fem utav varje! 

Flätmönstret i närbild, enligt regel nr 2, den om alltings jävlighet,
kom ju självklart sömmen med också..

Inte riktigt lika kul som spetsmönster kanske, men inte heller tråkigt, och jag är ett riktigt flätfreak så resultatet är definitivt tillfredställande!

Under hela stickningen oroade jag mig lite för hur storleken skulle bli, såg den inte väldigt lång och smal ut? Lite vatten, en klick schampo och blockning över natten löste det problemet! Den blev helt perfekt i storlek, är inte för tight, men sitter ändå på plats. Och längden blev ju också finfin, inte pösig och hängig, men inte heller "kondomeffekten" som jag noterat är poppis bland vissa jämnåriga till mig ;) 

Mönstret är "Livia Hat" av MillaMia Sweden, och finns gratis på Ravelry. Mössan är stickad på 3or i Marks&Kattens Superwash och jag gissar att det gick åt 70-80 gram. Fast det kändes lite strävt när jag stickade med det så blev det supermjukt efter sköljning. Under denna veckan, när jag haft mössan på mig så fort jag visat mig utanför dörren, har den inte kliat en enda gång!

Upptäckt nummer två är mössan som plagg! Jag älskar mössor, men tenderar att hålla mig med den enorma varianten skapad för sibiriskt klimat. Tydligen har jag helt underskattat värdet av en tunnare mössa som känns skön att ha på huvudet även när temperaturen kryper mot +10.. Bättre sent än aldrig antar jag! Nästa Livia, ja det blir en till eller något snarlikt, ska bli tomatröd :) Kram!

Det bästa med att sticka..

.. Är att det gör jag bara för mig själv!

Den känslan var en av de första som slog mig när jag greppade stickorna i julas, och förmodligen också en av anledningarna till att jag så ivrigt fortsatt sticka.  Till skillnad från allt jag syr i skolan så är det ingen annan än jag som sätter betyg på det jag stickar. Är jag nöjd så räcker det. Ingen tvingar mig att göra om något, och ingen skäller för att jag gjort fel..

När jag var hemma för ett tag sen stack mamma till mig ett underbart mjukt och fluffigt mohairgarn från Janet på Jutagård (som har uppfödning av angoragetter utanför Falkenberg). Perfekt, för efter tre par sockar kände jag att det var dags att göra något annat. Det gick ganska snabbt att bestämma sig för något att ha runt halsen, och i boken Härligt stickat av Lene Holme Samsoe hittade jag det perfekta mönstret. En lite mindre cowl att variera de stora sjalarna med, som dessutom visade sig vara ett alldeles lagom projekt om man vill börja sticka hålmönster.

Första varvet tog mig säkert en timme, men allt eftersom jag kom på tricken så gick det fortare, och det var precis så kul som jag hade föreställt mig! Jag stickade tom på en extra rapport för att få den lite längre. Nu ska jag bara lära mig sticka flätor också.. ;) Kram!

Presenter

Plötsligt slog det mig, mamma har bloggat det, men JAG har ju inte bloggat det.. Mina födelsedagspresenter!

Bild lånad av Frisky Frog a.k.a. världens bästa mamma!

Jag är en sådan person som ofta får höra att jag är lite svår att köpa saker till, men för en gångs skull är jag säker på att min mamma visste precis vad hon skulle ge mig! Jag fick nämligen ett helt underbart stick-set bestående av den härliga väskan med frallan på, en tetra (också med fralla på) för mina projekt, en mindre väska fylld med allt möjligt smått och gott man kan behöva ha till hands när man stickar, en nålbok, ett fodral med virknålar i härliga färger, ett fodral fyllt med rundstickor och ett fodral med en massa strumpstickor. Kan ni tänka er vilken underbar sak att få för en nybliven garnnörd tillika fattig student? :) Att mamma sen lyckats kombinera favvofärgen röd, med favvomönstret zebra och favvohunden fralla gjorde ju inte saken sämre!

Av förklarliga skäl har jag inte hunnit testa riktigt allt än, men jag har ju gott om tid!
Tack igen mamsen! Kram

Avbruten mosstickning

Eftersom mamma och jag numera har en gemensam hobby är jag ju självklart tvungen att apa efter henne ibland. Så när hon började sticka sockar i avbruten mosstickning efter att ha hittat inspiration både på ravelry och i bloggvärlden (exakt var har jag tyvärr inte koll på) så var jag inte sen att knycka garn ur hennes stash och börja på ett par själv! (Dock misstänker jag att jag utnyttjas för att få hennes garnekvation att se bättre ut utan att hon behöver sticka så mycket själv ;)) 

Snacka om rolig stickning! Jag spanar redan på garn till ett par tunnare i ljusa fina färger.. 

Till dessa har jag använt Online Supersocke (ränderna) och Impivaara Sukkalanka (det beiga). Det finns fortfarande ingen våg här hemma, så vad det gått åt förblir ett mysterium. 

Kram!