Min första kofta #stolt

Som första stora projekt fick jag för mig att sticka en Nanook. Jag impulsköpte garn i en liten affär i Kaunas, Litauen när jag var där med skolan. Dagen innan vi skulle åka hem blev jag rädd att mina 500 gram inte skulle räcka och letade febrilt efter ett projekt på ravelry som garnet kunde passa till. Valet föll ganska snart på Nanook som var ett av de första mönster jag sparade efter att ha gått med på siten.

Om mamma tyckte att jag var knasig som valde att ge mig på den med mitt (fortfarande) korta stick-CV så sa hon åtminstone inte det. Och det gick ju bra! Att det tog tid berodde faktiskt varken på att det var för svårt eller tråkigt, utan snarare på en jobbig vår och alldeles för varm sommar. Med några veckor kvar av augusti så gjorde jag i alla fall en spurt och fick den klar i racerfart. Sen dess har jag använt den en del men inte fått den fotad, förräns jag idag (inspirerad av syfestivalen igår kanske) trotsade förkylningen och släpade ut min kumbo (kusin/sambo) för att försöka få några vettiga kort. Och jaa...kort fick jag ju ;)

Garnet heter Felice och innehåller 80 ull och 20 akryl. Jag är egentligen en akrylhatare av stora mått, men till det trevliga priset 20 kr/hg tycker jag att det var ett ganska schysst val när man ska starta sitt första stora projekt och egentligen inte har en aning om ifall man ens kommer ta sig igenom det. Med facit i hand när koftan blev både klar och fin (om än något smal i ärmarna) skulle jag kanske ha lagt lite mer än en hundring på garnet. Jag tycker fortfarande det är jättefint, lystern är super, men det är inte riktigt snällt mot min hud..

På mässan köpte jag garn till nästa kofta, men det får vänta till en annan dag!
Kram

Frånvarande..

..Kan man minst sagt säga att jag har varit här. Jag har inte gett upp, men det har varit trögt. Inte bara stickningen utan det mesta i mitt liv har varit som sirap. Med undantag av jobb och skola då såklart. I stort sett hela sommaren har ägnats på teliabutiken här i Borås, och lite på motsvarande i Alingsås. Förutom två härliga veckor kring midsommar har jag bara kommit ifrån badjävel-land några få dagar.

Stickningen har blivit lidande och trots att min Nanook inte tog så fruktänsvärt många timmar som jag hade trott på förhand så blev den (konstigt nog) inte klar av att ligga i skåpet. I skrivande stund har den dock varit färdig i nästan två veckor och väntar bara på att fotas, liksom ett annat alster som blev färdigt före helgen. Så länge får ni hålla till godo med en bild på gårdagens kvällsnöje:

Sen en vecka tillbaka är jag med sambo. Kusinen har börjat plugga här i Borås och i väntan på drömlyan delar vi på min etta. Kanske något trångt med två på 30 kvadrat, men jäklar vad mysigt det är med sällskap till frukost, middag och tv-häng. Igår hittade vi världens finaste målarböcker (ja de är för barn) på Akademibokhandeln i stan och bestämde oss kvickt för att ha målarkväll tillsammans med min vän Emma som också gillar pyssel!
Kram