Det bästa med att sticka..

.. Är att det gör jag bara för mig själv!

Den känslan var en av de första som slog mig när jag greppade stickorna i julas, och förmodligen också en av anledningarna till att jag så ivrigt fortsatt sticka.  Till skillnad från allt jag syr i skolan så är det ingen annan än jag som sätter betyg på det jag stickar. Är jag nöjd så räcker det. Ingen tvingar mig att göra om något, och ingen skäller för att jag gjort fel..

När jag var hemma för ett tag sen stack mamma till mig ett underbart mjukt och fluffigt mohairgarn från Janet på Jutagård (som har uppfödning av angoragetter utanför Falkenberg). Perfekt, för efter tre par sockar kände jag att det var dags att göra något annat. Det gick ganska snabbt att bestämma sig för något att ha runt halsen, och i boken Härligt stickat av Lene Holme Samsoe hittade jag det perfekta mönstret. En lite mindre cowl att variera de stora sjalarna med, som dessutom visade sig vara ett alldeles lagom projekt om man vill börja sticka hålmönster.

Första varvet tog mig säkert en timme, men allt eftersom jag kom på tricken så gick det fortare, och det var precis så kul som jag hade föreställt mig! Jag stickade tom på en extra rapport för att få den lite längre. Nu ska jag bara lära mig sticka flätor också.. ;) Kram!