Kämpa, kämpa och lite KBK..

..Så känns det just nu.

En sak jag kämpar med är den här jackan. Den är mitt sista sömnadsarbete innan examen och lite av ett eldprov. Det började med att ta fram ett valfritt koncept inom området funktionskläder (sport- eller arbetskläder vanligen) och därefter har fokus legat på jackan som ska konstrueras och sys upp. Mitt huvud är dygnet runt en enda röra av laminat; vattenavvisande; tejp; limfilm; raglan; avskärningar; och mera laminat. Skissen nedan är en paddlingsjacka. Inte för att det är något jag egentligen är intresserad av, utanför att jag hade en bild i huvudet av jackan jag ville göra och sen gällde det bara att hitta konceptet som den skulle passa i.

Idag har jag spenderat hela dagen 08.00-18.00 med att skära till de ca 80 delarna och imorgon ska jag börja sy. Materialet beställde jag från tyska extremtextil (vill du sy sportkläder så kolla in sidan) och för en gångs skull hade jag snålat lite med längderna så tillskärningen var minst sagt svettig. Men, vem blir inte snål när enbart dragkedjorna går loss på dryga 300 pix? Om en vecka när jag har en riktigt awesome jacka att redovisa är det förhoppningsvis värt det. Jag ska bara kämpa ihop den först!

Punkt nummer två på listan över saker jag kämpar med är tyvärr inte lika rolig. Jag har under en längre tid fått sår/blåsor i munnen, en riktig plåga som jag mest uthärdat, men vid ett tandläkarbesök i förra veckan blev jag bokstavligen beordrad att besöka min vårdcentral för att utreda saken. Uppmuntrad och lite glad över att det kanske fanns hjälp att få ringde jag direkt och resten, ja.. Först fick jag vara riktigt obstinat, på gränsen till otrevlig, för att ens få en tid och väl där möttes jag av en läkare som inte ens verkade förstå att 30 blåsor på en och samma gång gör ont, väldigt ont.. Tur man ärvde envis-som-en-riktigt-gammal-get-genen från båda hållen! ;)

Och som grädden på moset en riktigt god nyhet, samt beviset på att hårt slit lönar sig. Jag har fått mitt  första jobb inom mitt utbildningsområde. Numera kan jag titulera mig direktris på Bubbleroom!!!!! Så när praktiken och arbetet med min C-uppsats börjar om 1,5 vecka är det där jag kommer spendera mina dagar, och jag kan luta mig tillbaka(?) och njuta av att jag kommer ha ett jobb att gå till redan dagen efter min examen i början av juni!

KBK - "Kör, bara kör."
För att när något är jobbigt så betyder det bara att man måste jobba lite hårdare för att klara det. Mitt favorituttryck just nu. Tillsammans med pappas bevingade ord: "Om du bara koncentrerar dig så fixar du det"
Kram!

2014 - En liten sammanfatting

2014 var året då jag tillslut föll för trycket och började sticka. Såhär i efterhand känns det ganska så fantastiskt vad jag har hunnit med måste jag säga! 3 par sockar blev klara, liksom en halstub, en mössa, 2(!) koftor och ett par handledsvärmare. Jag har hunnit med att testa både flätor, spets och flerfärgsstickning, och vilken mersmak det har gett. Den sista tiden har jag dessutom upptäckt att det är de stora projekten som varit roligast, och jag tänker att jag så småningom skall kunna vara självförsörjande med tröjor och koftor. Tänk så underbart att kunna säga hejdå till taskiga köptetröjor i tveksamma material :)

Kavajen ovan är resultatet av ett sömnadsprojekt i skolan. Blod, svett, tårar, sena kvällar, tidiga morgnar, sömnbrist och total avsaknad av fritid har den kostat mig, men  när jag på julafton kunde ge bort den till pappa var allt det som bortblåst. Jag har aldrig varit så stolt över ett plagg jag gjort., och mottagaren verkade väldigt nöjd, han har faktiskt redan burit den. Klicka här så kan du se en 3D-bild som går att vrida och zooma!

Vi måste öva lite på posering tror jag..

Denna snyggingen är alltså min pappa, förra julen och början av detta året bodde han mer på sjukhuset i Halmstad än hemma. Då är det inte kul att bo i Borås, 13 mil åt fel håll, och stressen över att inte finnas på plats varken som sjukhussällskap eller stöd för den som var ensam i huset var stor. MEN eftersom min pappa är stålmannen så har vi spenderat hela denna julen med att njuta av att vara friska och tillsammans.

Pappsen var tydligen inte den enda som hade varit snäll i år för jag fick hur mycket julklappar som helst.. Förutom 10 nystan av Magasin Duetts Supersoft i färgen Venetian och Bonniers stora bok om stickning fick jag två romaner, en kokbok, en modebok, en guldig ananaslampa, en mortel och en paninigrill. Allt mitt i prick.. Tänk vilken underbar familj jag har!

På tal om familj har vi fått tillökning under året i form av lillasyster Apans fina flickvän och übergulliga dotter. Att vi (läs:mamma) har förmånen att passa lilltjejen ibland tycker vi bara är mysigt, speciellt när det blir morgongos i soffan med nappen, kanin och paddan. 

Att 2015 blir ett bra år är jag övertygad om, och det finns ett par saker som garanterar det:

1. Jag tar min examen i juni, då väntar det "riktiga livet" och gud vad jag längtar! Lön, kontorstider, lediga helger, inget plugg som följer med hem och semester är såå nära nu..

2. Min bästaste bästis Musse Pigg (Nej, inte den tecknade figuren utan en kort men väldigt glad tjej med brunt hår och blå ögon) väntar barn tillsammans med sin fantastiske sambo. I maj är det dags och jag har redan börjat planera bebisstickningar, doppresenter och kvalitetstid.

Stor kram och ett riktigt Gott Nytt 2015!

Förälskad i Siri

På syfestivalen i Borås klämde jag länge på Magasin Duetts Mohair tweed i den ljuvligaste färgen: Ljus turkosblå. Jag försökte febrilt komma på nåt att sticka i garnet men när drömprojektet inte poppade upp så bestämde jag mig för att vänta lite. Som tur var hängde Siri uppstickad i montern som Solkustens spinnverkstad hade på mässan och jag rusade raka vägen tillbaka och köpte tio nystan!

Fem veckor tog det, och kul var det. Sen kunde jag hänga Siri över axlarna för första gången, kärlek vid första ögonkastet.. Och sen dess har jag burit min kofta så ofta jag bara kan med!

Att få rätt färgåtergivning är alltid svårt, (speciellt denna årstiden) koftan ser mer gråblå än turkos ut, i alla fall på min skärm.. Nästan 500 g av garnet gick det åt för mig, ynka 8 g fanns kvar i mitt sista nystan när den var avmaskad och klar, det blir liksom mer spännande att sticka då ;)

Knapparna är riktig pärlemor, tjocka och fina, och kommer från ett boråsföretag som säljer ALLT man kan tänkas behöva för klädsömnad utom själva tyget. Tyvärr bara till konfektionsföretag.. För några månader sedan fick jag och min klass förmånen att komma dit och kolla i deras "skräplådor" som visade sig vara en riktigt guldgruva och då följde flera kilon med pärlemorknappar i olika storlekar med mig hem, bland annat! 

Kram!

Kvalitetstid

Om man blir tvingad att sitta igenom två och en halv timma företagspresentation av H&M för blivande inköpare (inte mitt utbildningsområde) följt av företagsorganisation i två timmar så kan man fördriva tiden med att öva på tv-stickning.. 

De tuttifrutti-färgade sockarna jag började på för ett tag sen får bli min skolstickning :)

Kram!

Min första kofta #stolt

Som första stora projekt fick jag för mig att sticka en Nanook. Jag impulsköpte garn i en liten affär i Kaunas, Litauen när jag var där med skolan. Dagen innan vi skulle åka hem blev jag rädd att mina 500 gram inte skulle räcka och letade febrilt efter ett projekt på ravelry som garnet kunde passa till. Valet föll ganska snart på Nanook som var ett av de första mönster jag sparade efter att ha gått med på siten.

Om mamma tyckte att jag var knasig som valde att ge mig på den med mitt (fortfarande) korta stick-CV så sa hon åtminstone inte det. Och det gick ju bra! Att det tog tid berodde faktiskt varken på att det var för svårt eller tråkigt, utan snarare på en jobbig vår och alldeles för varm sommar. Med några veckor kvar av augusti så gjorde jag i alla fall en spurt och fick den klar i racerfart. Sen dess har jag använt den en del men inte fått den fotad, förräns jag idag (inspirerad av syfestivalen igår kanske) trotsade förkylningen och släpade ut min kumbo (kusin/sambo) för att försöka få några vettiga kort. Och jaa...kort fick jag ju ;)

Garnet heter Felice och innehåller 80 ull och 20 akryl. Jag är egentligen en akrylhatare av stora mått, men till det trevliga priset 20 kr/hg tycker jag att det var ett ganska schysst val när man ska starta sitt första stora projekt och egentligen inte har en aning om ifall man ens kommer ta sig igenom det. Med facit i hand när koftan blev både klar och fin (om än något smal i ärmarna) skulle jag kanske ha lagt lite mer än en hundring på garnet. Jag tycker fortfarande det är jättefint, lystern är super, men det är inte riktigt snällt mot min hud..

På mässan köpte jag garn till nästa kofta, men det får vänta till en annan dag!
Kram

Frånvarande..

..Kan man minst sagt säga att jag har varit här. Jag har inte gett upp, men det har varit trögt. Inte bara stickningen utan det mesta i mitt liv har varit som sirap. Med undantag av jobb och skola då såklart. I stort sett hela sommaren har ägnats på teliabutiken här i Borås, och lite på motsvarande i Alingsås. Förutom två härliga veckor kring midsommar har jag bara kommit ifrån badjävel-land några få dagar.

Stickningen har blivit lidande och trots att min Nanook inte tog så fruktänsvärt många timmar som jag hade trott på förhand så blev den (konstigt nog) inte klar av att ligga i skåpet. I skrivande stund har den dock varit färdig i nästan två veckor och väntar bara på att fotas, liksom ett annat alster som blev färdigt före helgen. Så länge får ni hålla till godo med en bild på gårdagens kvällsnöje:

Sen en vecka tillbaka är jag med sambo. Kusinen har börjat plugga här i Borås och i väntan på drömlyan delar vi på min etta. Kanske något trångt med två på 30 kvadrat, men jäklar vad mysigt det är med sällskap till frukost, middag och tv-häng. Igår hittade vi världens finaste målarböcker (ja de är för barn) på Akademibokhandeln i stan och bestämde oss kvickt för att ha målarkväll tillsammans med min vän Emma som också gillar pyssel!
Kram

Resa, plugga, sticka och umgås med dem man tycker om

Jag vet att det har gått ett tag sen jag syntes här, men det betyder inte att jag har slutat sticka! Tvärtom så stickar jag på mitt första stora projekt, koftan Nanook, som numera har krage, ok och en hel ärm. Väldigt trevlig stickning som går fortare än jag trodde ändå :)

I övrigt känns det som att livet har sprungit ifrån mig de sista månaderna och allt har gått i ett.

En vecka spenderades i Litauen på fältstudieresa med skolan. 18 tjejer, 11 fabriker på 3 dagar, 1 enorm hantverksmarknad, 1 förstörd väska, 1 busschaufför som tog oss tryggt(?) från ställe till ställe 8 h/dag, 30 godispåsar som delades ut till fabriksguider och 5 nystan garn är en del av resan i siffror. 

Bilden ovan är tagen i en fabrik utanför Kaunas.

Lite garn på väg in i en jaquardvävmaskin med frottéfunktion. Detta är dock bara en bråkdel av alla koner som sitter i maskinen.

En blus som jag produktutvecklat (gjort mönsterförändringar, sytt förstaprov, utvecklat produktionsdokument och uppdaterat produktspecifikation) under ett projektarbete, just denna har en vän till mig sytt. Min är likadan fast i vitt linne/viskos och hänger just nu för bedömning.

En av de två fyrfota grabbar som jag älskar att få komma hem till. Just denna är döpt efter min största idol (roadracingföraren Valentino Rossi), växte om sin storebror för längesen trots att han bara är precis ett år och tycker om att hänga i soffan nästan mer än mig. Det är inte ovanligt att han ligger under soffbordet och sover räv för att kunna stjäla min plats så fort jag reser mig för att hämta en kopp te.

Senaste påhittet på textilhögskolan är grupparbetet Hållbar affärs- och produktutveckling som förenar utbildningarna Modedesign, Textildesign, Designtekniker (mitt område), Textilekonom och Textilingengör. Under uppstarts-workshopen tog vi fram en gunga för barn på tyfondrabbade Filippinerna. Tro det eller ej, men den går att sitta i!

Dessutom har jag hunnit med att ha finbesök av både kusin-syster Thes och bästaste bästisen! Thes hade med gåvor från garnguden (aka Gudmor) men under tiden jag skrivit detta har det hunnit bli väl mörkt för att fota så det får jag visa nästa gång..

Kram!